Bränder kan orsaka materiell förstörelse, skada människor och sprida rök- och sotpartiklar som kan vara farliga att andas in. Dessutom kan själva släckningen vara miljöfarlig. Därför gäller det att i varje enskilt fall hitta det mest effektiva sättet att både släcka branden och att ta hand om vattnet man släcker med.
Taktiker och metoder vid brandsläckning
- Vatten eller skum - den allra vanligaste metoden är att släcka med vatten eller skum. När man släcker med vatten använder man ofta en metod som kallas vattendimma; en vattensprinkler som sprider vattendroppar mindre än en millimeter i diameter.
- Lämpning - går ut på att material som brinner transporteras bort och skiljs från material som inte brinner.
- Kvävning - innebär, precis som namnet antyder, att elden kvävs med till exempel sand. Kvävning kan även fungera som komplement till släckning med vatten.
- Att inte släcka överhuvudtaget - kan faktiskt visa sig vara den bästa metoden. Men det förutsätter att det brinner på en plats där hälsofarlig rök inte riskerar ge allvarlig påverkan på människors hälsa i närområdet eller där det finns stora värden att skydda. Men det är betydligt lättare och billigare att bygga upp ett nedbrunnet hus än att ersätta en kommunal vattentäkt.
- Begränsningslinjer - en taktik som innebär att man beslutar om linjer över vilka elden inte får sprida sig. Taktiken används både när det brinner i byggnader och i skogsmark. Vid skogsbränder kan vattenbegjutning från helikopter och flyg hjälpa markpersonalen att skapa begränsningslinjerna.
Kemiska släckningsmedel påverkar miljön
Alla kemiska släckningsmedel, oavsett sammansättning, påverkar miljön. Skum innehåller till exempel olika typer av tensider, som å ena sidan sänker vattnets ytspänning och därmed förbättrar släckningsförmågan, men är samtidigt miljöfarligt. Skum kan dessutom bidra till att föroreningar från branden sprids mer än vad det gör när bara vatten används. Generellt sett anses vatten vara ett snällare sätt att släcka, men även vatten kan lösa upp eller skölja med sig farliga ämnen ur branden och till viss del även från brandröken.
Ta hand om miljöfarligt släckvatten
Efter släckningen bör förorenat släckvatten samlas upp. Det kan man till exempel göra genom att brunnar täcks och vattnet avleds till täta platser där det sugs upp av en slamsugningsbil. Att släcka bränder utan att skydda närliggande vattendrag kan få mycket negativa konsekvenser för såväl dricksvatten som för vattenlevande djurarter och organismer. Därför är det särskilt viktigt att förhindra spridning av släckvatten om det brinner i närheten av en kommunal vattentäkt eller en brunn där någon hämtar sitt dricksvatten.
Hälsofarligt och dyrt att inte sanera efter brand
Under 2000-talet upptäcktes att de miljö- och hälsofarliga ämnena PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser), som finns i vanliga släckningsmedel kallade B-skum, hade förorenat grundvattnet på flera ställen i landet. Orsaken var ofta att försvaret på sina brandövningsplatser hade haft brandövningar med B-skum.
PFAS är extremt svåra att fullständigt bryta ned i naturen och kan bland annat påverka immunförsvaret och leda till allvarliga sjukdomar.
I bland annat Tullinge, Kallinge och Båstad har kommunala vattentäkter varit tvungna att tas ur bruk på grund av för höga PFAS-halter.
Att inte ta hand om släckvattnet kan alltså få allvarliga hälsomässiga och ekonomiska konsekvenser.
